4.000-2.000 f Kr. Trattbägar-, snörkeramisk-, klockbägarkultur.

pdf fil

2.000 - 500 f Kr. Bronsålder

pdf fil

500 - 0 f Kr. Yngre bronsålder, förromersk järnålder

pdf fil

JHB - resultatet - förloppet

Förloppet

Boken sidan 333.

Tiden före 4.200 f Kr finns inga synliga tecken på påverkan av naturen i pollendiagram. Därefter öppnar sig landskapet. De nästa 4.000 åren finns lämningar utanför Sverige i pollendiagram under gravar, se till höger.

Boken sidan 334.

Neolitikum 4.000-2.000 f Kr. De första mycket små åkrarna erhölls genom att småträd gallrades bort och större träd hamlades ordentlig. Ytan blev då ljus. Storleken på O- och B-området. var mycket liten.

Kor betade i den omgivande skogen som öppnades. Mellanstora träd höggs ned. Öppningen spred sig ungefär radiellt. Man lät björk växa 10-15 år som brändes med hög intensitet. Nedfallet av kväve återställde marken. Detta fortsatte regelbundet runt B-området. I öppningarna odlades (slash-and-burn). Skogen blev luckig, hade gläntor som ökade i storlek. Öppningen spreds radiellt utåt och äng bildades. Till slut begränsade mängden kor B-områdets storlek.

Med tiden blev de centrala områdena överbetade och ljung bildades. Från ca -3.200 a brände man regelbundet och gräset etablerades under några år. Överbetet resulterade i en ljunghed. Denna cykel fortsätter sedan under lång tid. Öppningen kan ses som äng och delvis som en mycket gles skog.

Boken sidan 339.

Bronsålder 2.000-500 f Kr. Odling sker i en liten del av ängen under varje år. Tillgången på kväve är ändå så liten att en kontinuerlig odling inte kan ske. Åkrarna måste därför vandra. Djuren betar helt spontant och urin och faeces lämnas jämnt.

Herdarna kan styra djuren så att kvävet koncentreras där man skall odla. Rösen indikerade platsen. I rösen växer hassel. Svin bökar och äter nötter. B-området är kraftigt överbetat.

Boken sidan 340.

Järnåldern 500 f Kr - 800 e Kr. Vissa områden blir avrösade. Avkastningen ökade så mycket att det blev lämpligt att dela gården. Utflyttning skedd till en äng.

Några hundra år senare röjs marken så att stensträngar skapas. Vissa tidigare rösen kunde bindas samman. En övergång från extensivt (med trädesperioder) till intensiv odling äger sakta rum. På många rösade områden finns griskättar eller gropar för svin. Svin har använts för markberedning.

Områden med parceller skapades, främst efter 0 e Kr. Dessa bestod av stensträngar och långsmala odlingsytor med sporadiska röjningsrösen. Dessa bandparceller lades tvärs ryggar. Rektangulära stensättningar fanns i åkrarna.

Omkring 500-600 e Kr delades gården ånyo. Utflyttning skedde bl a till säterplatser.

Boken sidan 341.

Vikingatid och medeltid 800 - 1300 e Kr. Lien kommer in i boskapsskötseln. Det blev möjligt att ha slåtter - odla vinterfodret under sommaren i ängen då korna gick i skogen. Ängarna avrösades.

De utarmades på kväve. På de närmaste sätrarna odlades hö som fraktades till gården på fornvägar. Det blev brist på näring i åkern och humus förbrukades. Vatten ställdes på åkrarna. Detta motverkades av att åkrarna lades i terrasser eller i kraftigt sluttande parceller.

Under början av medeltiden blev det inte hållbart att köra hö. Från gården utflyttades till sätrar. Några gårdar försvann. Jordbruket fortsatte efter att man flyttat till sätrarna. Slåtter var grunden i jordbruket.