JHB - projektet - boskapsskötsel
JHB - resultat - delprojekt - boskapsskötsel
Resultat boskapsskötsel
Boken sidan 171.
Primitiv boskapsskötsel har funnits fram till början av 1900-talet. Därefter har den starkt påverkats av modern kultur. Den kulturella kunskapen om boskapsskötsel finns kvar i primitiva folkslag och i nordiska förhållanden under 1800-tal i Norge. Den biologiska kunskapen om boskapsskötsel är välkänd men måste anpassas till förhistorien.
Traditionellt har arterna varit nötkreatur, får och get i nämnd ordning. De har kunnat brukas under hela perioden från 4.000 f Kr. De har gett avkastning i form av mjölk, kött och faeces/urin (kväve). Under tidigaste perioden har boskapsskötseln gett merparten av födan. Andelen har minskat med tiden men varit bas under hela förhistorien.
Beroende på tidsperiod har det behövts ca 1 till 4 nötkreatur per capita.
Boken sidan 177.
Massflöde. Från växten i form av trädknoppar och gräs finns ett flöde genom djurets mun, matsmältningssystemet och ut som faeces och urin. Ett djur av en viss storlek måste få ett tillräckligt stort flöde för att får näring. Djurets mun och betthastigheten är avgörande om det kan anskaffa tillräckligt med foder. Matsmältningssystemet skall klara att ta hand om detta under rimlig tid. Dessa två egenskaper tillsammans med betet avgör var ett djur kan beta.
Boken sidan 183.
Metabolism. Energin från fodret används av djuret. Det har en viss viloeffekt som är den lägsta nivån djuret kan leva på. Det åtgår sedan energi för aktivitet, dräktighet, di, tillväxt och uppvärmning. Dessa är helt biologiskt givna och kan mätas på moderna djur.
Boken sidan 189.
Bete. Djurens betning kan ske ad libidum, dvs det är fri tillgång i naturen. Detta har troligen varit vanligast. Vid stallning är fodret begränsat. Djuren betar främst det de föredrar. Fodrets arter beror av årstid och djurens art. Den begränsade tillgången på vinterbetet skapar en artfördelning.
Boken sidan 196.
Mjölk. Dagens domesticerad djur skiljer sig avsevärt från förhistoriens. Främst på storleken. Vid födseln av en kalv startar ett flöde av mjölk från kon. Kalven dricker upp en del och människan tar hand om resten. Flödet stiger starkt de första dagarna för att sedan sakta minska och ta slut. Denna lakteringskurva har starkt påverkats av domesticeringen.
Boken sidan 211.
Kött. Främst djurets fetthalt bestämmer dess tillgång på energi för människan. Fetthalten varierar starkt under året. Den är högst i september och är avsevärt lägre än för domesticerade djur.
Boken sidan 214.
Tillväxten för olika moderna raser av nötkreatur är ungefär lika. Den enda kända tillväxten för vilda djur är caribouns. Den är snarlik moderna kors. Forntida kor har antagligen följt samma kurva. Kons vikt har sjunkit starkt från början av tidsperioden till dess slut. Främst beroende på begränsad tillgång av foder.
Boken sidan 215.
Prägling. Då en kalv föds skall en ejektionsreflex uppstartas. Denna medger att mjölk kan dias från kon. Reflexen är sexuellt beroende. Den kan även utlösas genom människans kulturella påverkan. Kalven kan därför slaktas.
Boken sidan 217.
Demografi - slaktning. För att få foder att räcka till skall en hjord ha ungefär konstant mängd djur. Boskapsskötarna reglerar därför djurens demografi. Främst sker det med ett visst slaktmönster. Detta måste medge att hjorden kan dö och nya djur kan bli produktiva. För att förhindra katastrofer delas djuren in i mindre hjordar efter ålder och kön.
Boken sidan 221.
Produktion. Nötkreatur har en minsta cykel på 4 år medan get och får 1 år. Därför används främst de senare för kött utöver ullproduktion. Produktionen måste anpassas så att merparten av de vuxna korna är mjölkande. Beroende på demografin - kornas äldsta ålder - bildas en fördelning mellan kött och mjölkproduktion. Djurägarna har individuella strategier som ger olika utfall.